Ingalunda!

Nej tacka vet jag ”ur-kultur”, t.ex. den här ”ur-kunden”, som står på Värmdö.

Om man åker till Torsby och en bit efter pizzerian på väg 274 i Torsby svänger ner till höger på Livstens väg och sedan igen. svänger till höger på Kalvandövägen. Nästa avtagsväg blir Väsbyvägen – också den till höger. Till slut tar man in på Väsby Runstensväg.

Som en liten extraupplysning kan jag berätta för dem som är intresserade av etymologi, att Väsby betyder den västra byn (eller gården) – liksom Ösby betyder den östra byn (eller gården).

Om man åker på Väsbyvägen och struntar i skylten som visar att man inte får köra in med bil eller motorcyckel  kommer man efter några kilometer fram till denna vackra sten, som är från 1000 -talet efter Kristus.

Det var ju då som – den del av järnåldern, som – kallas vikingatiden, höll på att övergå i medeltiden. Det kan man se av stenens underbara blandning av skandinavisk järnålder-ornamentik och kristna symboler.

Jag tycker att dessa slingrande former, som man också återfinner på smide – t.ex. på smycken, är otroligt vackra. Jag frågar mig ofta, vad det hade blivit av den skandinaviska järnålderskultur om den hade fått utvecklas ifred.  Både vikingatidens formgivning och berättarteknik [1](i de isländska sagorna) är helt särpräglad och magisk.   Kanske hade den kunnat nå ännu högre höjder.

Nu blev det inte så. Istället sköljde den kristna kulturen in över våra riken, och utplånade alla spår av vad som hade varit. Det enda som finns kvar är några sägner och så vackra stenar som denna.

[1] Vi kan förstås inte säkert veta om det är vikingatidens berättarröst som kommer till uttryck i de isländska sagorna, eftersom de är nedskrivna ett par hundra år efter vikingatidens slut. På den andra sidan var Island en isolerad ö, som påverkades mindre av den nya inträngande kristna kulturen, än det övriga Skandinavien.