Jag heter Helena och jag bor på världens underbaraste plats. När jag flyttade hit efter att ha bott på många olika platser, bl.a. Stockholm i många år och Köpenhamn i många, så trodde jag att jag skulle flytta ut dit där kråkorna vänder och där man måste hålla sig med egen hankatt ifall ens honkatt ska nedkomma med kattungar. Kort sagt jag förväntade mig att bortsett från snabbköpet här på ön, så skulle jag helt lämna civilisationen.

Ingenting kunde ha varit mera fel. Det var här jag mötte civilisationen. Som jag redan har sagt har jag levat den största delen av mitt liv i storstäder och deras enorma möjlighet till shopping och kulturliv. Men det spelar ingen roll. Jag har aldrig haft någon glädje av alla de möjligheter som stan erbjuder. När man går in i en affär och frågar efter om de har en bestämd vara så stirrar expediten bara likgiltigt framför sig och tuggar frenetiskt på sitt tuggummi. ”Nä det har vi inte.” (klart slut).

Att det inte behöver vara så när man shoppar upptäckte jag en gång för många år sedan. Det var medan jag bodde i Köpenhamn.  Det hade varit en stressig period med konstant tidsnöd, Jag hade inte hunnit skaffa alla de saker som familjen behövde inför vår resa till Jylland. När avresedagen kom, fick jag konstatera att vad jag måste ha tag i fick jag köpa under resan. Efter färjeöverfarten la vi till i den lilla staden Æbletoft på Jyllands Östkust. Jag gav mig ut på huvudgatan och klev in i närmaste butik. Har ni en ….? Och dröm om min förvåning, istället för tuggummi-idisslandet och den totalt utslocknade blicken fick jag ett bemötande som tydde på geuint intresse. ”Nej tyvärr det har vi inte, men försök inne hos Christensens diversehandel. Jag har hört att han har just sådana där som du efterfrågar.”

Efter den dan slutade jag att handla allt annat än vardagsmat i Köpenhamn. Jag väntade helt enkelt med inköp tills jag kom till små städer och köpingar. Där fick jag mycket bättre bemötande.  Och samma sak gällde kulturen. I storstan drunknar alla röster i det stora bruset. Även om jag hade förhållandevis kort väg till teatrar, konserthus och utställningshallar, inte kom jag ut på några berikande upplevelser. Vardagen krävde sitt och när man ska upp på arbetet nästa dag, så inte vill man… Och dessutom var det ju barn som skulle ha godnattsaga. Nä, inte fick jag utnyttjat något av storstadens möjligheter.

Helt annorlunda ställde det sig den gången jag flyttade upp till Nordjylland. Där gick vi -jag och min man- på olika evenemang flera dar i veckan. Hade vi velat det, hade vi inte behövt sitta hemma en enda kväll i veckan. Sattes det upp ett teaterstycke eller spelades det en konsert så gick man förstås på det. Inte som i storstan där man kunde välja mellan många olika konserter eller skådespel. När jag förstod det lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle bosätta mig i en storstad.

Och nu vänder jag tillbaka till det jag startade med. När jag bestämde mig för att bosätta mig på Djurö i Stockholms skärgård, så var det just på bakgrund av mina erfarenheter med att bo i storstad och att bo på landet, som jag visste passade mig mycket bättre. Visserligen finns det en bro som går till Djurö, så att bo där är ju inte alls samma sak som att bo på Runmarö eller Möja, där man bara kan ta sig till fastlandet, när det går passande båtar. Så det finns folk som kallar Djurö för en förort till Stockholm.

Men det var inte min inställning när jag flyttade hit. Jag trodde verkligen att jag skulle hamna rakt i nowhere. Ingenting kunde vara mera fel. Här ute där det bor 2000 fastboende på Djurö och 2000 i Stavsnäs (vår systerort) finns det ett gäng spelmän, 3 amatörteatrar, 2 körer, en målarförening som håller öppen kroki en gång varje månad, en dockteater, 2 kulturhus för att bara nämna något. Tänk här på kanten av människornas värld, där det börjar bli djurens värld, och månskenets värld och vågorna och vindens värld. Där man kan börja tvivla på att människornas påfund verkligen gäller, här har jag hamnat mitt i smeten. Här finns alltid något att göra. Följ med mig så ska jag berätta om vad som händer här ute på Djurö.