Jag vill komma med en rättelse: det var Mircea Eliade och inte Durkheim som delar upp tillvaron i helig och profan och som därför analyserar vad helig tid är för något. 

Ingenting går upp mot att sjunga i kyrkan. Det ger verkligen känsla av delaktighet. Dessutom finns det ingen annan plats varken på Djurö eller Stavsnäs, där man samtidigt möter så många människor från trakten. Några skulle kanske kalla det för mingel, men i min värld minglar man för att uppnå något men det mellanmänskliga mötet i kyrkan har inget annat mål än mötet i sig.

I söndags var det också nattvardsgång. Det gav en förtätad stämning när folk förflyttade sig i kyrkan. Några ställde sig i kö för att få bröd och vin. Andra samlades runt den runda ljusstaken vid sidan om altarringen för att tända ljus för sina döda nära och kära. Några satt kvar i bänkarna och begrundade.

Tänk att få vistas i ett rum utan kommers som bara är till för mötet! Denna vänliga och  högtidliga stämning återfinns ingen annanstans. Nu känns det i hela kroppen att vi har gått in i advent. Det är något annat och mer än att bara dagarna blir allt kortare. Vi befinner oss i en högtid.

Nu kommer ni fnysa åt mig. Jag minns inte vilken religionsvetare som analyserade begreppet helighet, men jag tror att det var Durkheim. Han talade om helig plats och helig tid. I vårt samhälle har vi glömt vad det vill säga att befinna sig i helig tid men efter söndagens gudstjänst känner jag mig omsluten av en välvillig vilja som förvandlar denna månad till något mer än bara vardag.  Det är en känsla som jag skulle vilja dela med andra. Nu har jag den enbart som en trosviss känsla  i mitt inre, men den skulle vilja stråla ut och möta andra.

Förresten – vill ni veta vad kyrkokören sjöng?

Fröja dig (Jag har inte några uppgifter om upphovsman).

Dotter Sion, fröjda dig. (Musik Händel) Vi sjöng den trestämmigt.

Adventsljus ( Text och musik Jens Erisson)

Hoppfull ljus advent (Text Maria Sandelius, musik Camilla Wellborg Kck)

Till slut en gospel med text och musik av Richard Öberg. Vi sjöng den trestämmigt och just denna gospel är min favorit. Helt underbar med en sällsam kraft.