Dramatikurs för barn

Vecka 28 (10 – 16 juli) förvandlades Djurö kulturhus till ett dagläger för barn mellan 7 och 11 år. Ö-teatern hade samlat 15 barn från Djurö Stavsnäs, både fastboende och sommargäster samt från hela Nacka/Värmdö området.

Varje dag mellan 10 – 15.30 fick barnen ägna sig åt dramalekar, improvisation, dans, dockteater- och scenografiverkstad. Restaurang Björkås hade välvilligt sponsrat arrangemanget, så att deltagarna fick äta lunch där varje dag. Dessutom fick projektet stöd från Värmdö kommun. Primus motor för arrangemanget var Bibi Borg och Agneta Silferberg.

Resultatet av denna veckas aktiviteter blev en välbesökt teaterföreställning, där publiken verkligen satte kulturhuset på prov. Ingen anade att där kunde rymmas så många. Men det är klart att alla föräldrar och syskon vill se vad man hade sysslat med under denna vecka.

Välbesökt föreställning 2

Innan föreställningen fick jag som bloggare förmånen att bevittna den obligatoriska uppvärmningen, där skådespelarna lovade varandra att göra världens bästa föreställning. Man kunde tydligt märka hur ensemblen la tonvikt på sammanhållning och solidaritet.

Nu ska vi göra världens bästa föresällning 3

Det fanns naturligtvis plats till lek och avslappning under veckans lopp. Ändå kunde man ana att det hade jobbats hårt, särskilt eftersom barnen visade upp en viss scenvana och det är ingalunda lätt att tillägna sig på så kort tid.

Missekatten njuter

Det fanns också med en danspedagog med bland arrangörerna och det märktes tydligt. Barnen uppförde flera dekorativa danser som det måste ha arbetats en hel del med.

Fliclorna dansar 4

Veckans alla aktiviteter mynnade alltså ut i en teaterföreställning, som hette Eldfåglarna och byggde på en gammal rysk folksaga om den elaka häxan Baba Jaga som håller barn fångna och låter dem hungra medan hon själv vräker i sig fullt av godis.

Häxan vänder sig om 2

Häxan håller barnen fångna genom dels genom att försänka dem i sömn och dels genom att förvandla dem till dockor. Barnen hade under veckans lopp fått tillverka var sin egen teaterdocka som föreställde dem själva som förvandlade.

Bibi med dockorna

Föreställningen hade förstås en sensmoral: att man ska hjälpa varandra och det illustrerades genom att inget barn i sagan kunde bli befriad utan att hjälpa sina medfångar. Och tro oss eller inte, men föreställningen slutade lyckligt och alla barnen fick komma hem till sina Pappor och Mammor igen. Och förresten var historien bara en saga inuti en saga, så ingen behövde bli rädd på allvar.

Sagobrätterskan

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s