Bubblor stiger uppåt. Lekfullt knuffar de till varandra. Skuggor vandrar över sjöbotten. Kammar sanden till ett mönster. Ständigt i förändring. Som om ingen vilja ristat in detta mönster. Bortsett från en stor vilja, bortom förnuft och rimlighet. Det enda som betyder något är att de en gång har existerat. Nu och förr länge sedan existerar samtidigt bland detta evigt rörliga sjögräs som vaggar fram och tillbaka. Varje sekund är en evighet.