Hon plöjer en fåra i vattnet som delar sig i en kaskad i alla regnbågens färger. Som ett stjärnregn landar dropparna på hennes gyllenbruna hud. Människans plats är som alltid mitt emellan hetta och svalka. Just där de klistriga, av värme ångande lemmarna kysses av vattnet och tvättas svala, där trivs människan. Där har hon sitt element, sin lust och förmåga att finnas till.