Den här hösten har varit givande för Penseln. Det känns nästan som en nystart. Det var Eva Hannerz som tog initiativ till att vi skulle försöka få en lärare vid våra krokisammankomster.

Då fick vi napp av Raija (Wallenius); som bl.a. är  pensionerad bildlärare med akademiutbildning. Raija fick sannerligen oss alla, att på ett helt nytt sätt gripa oss an uppgiften att teckna. Hon fick oss att återupptäcka tecknarglädjen. Vi hade kommit in i vanan att låta modellen stå i mycket korta pass, sällan mer än 7 minuter. Detta för att inte komma in i ovanan att stå och pilla för mycket, att fokusera på detaljer eller rent av sudda på våra teckningar, något som är förödande när man tecknar krokis. Nej där får man låta lagt kort ligga. Om man har ritat en linje på fel plats, så får man dra en alternativ linje som man sedan förstärker så att man inte lägger märke till den gamla felaktiga.

Raija förlängde våra krokispass till att teckna i två stycken femton- eller rent av tjugo minuters pass. Det gjorde att vi både hann med att (försiktigt) placera modellen på pappret och att komma underfund med var de olika kroppsdelarna skulle vara placerade i förhållande till varandra. När man har löst den uppgiften kan man koncentrera sig på de linjer som redogör för omkretsen av t.ex. bålen eller en arm eller ett ben.

Först därefter kan man koncentrera sig på att ge själva sträcket karaktär och bli så uttrycksfullt som möjligt. Sedan kommer förstås skuggorna in; ett viktigt moment både för att ge kroppen sken av att vara tredimensionell men också för att det först är med skuggor som en teckning ser genombearbetad ut.

Men som Raija ”predikade” om allra mest: vi måste se till att modellen verkligen vilade på sin stol, när det var en sittande ställning. Just mötet mellan underlag och kropp är särskilt viktig. Där är skuggorna djupa och måste markeras med tjocka sträck.

Jag vet inte hur ryktet om Raija spreds, vet bara att vi plötsligt var 4 fler deltagare på krokin än vi brukade. Det är ju väldigt roligt. Jag vill än en gång poängtera att detta är ett öppet arrangemang. Man kan komma helt oanmäld, bara man har med sig något att teckna på och med. Om man inte vill bli medlem av Penseln (300 kr / år) lägger man en hundralapp till modellpengar (alt.:swischar eller i efterhand sätter in på bankkonto).

Titta på Konst & Kulturs hemsida eller på anslagstavlan utanför Djurö kulturhus. Där står de datum då vi tecknar kroki (söndagar mellan 13 – 15 och alltid sista söndagen i månaden, utom just precis denna dec 2018, då vi tecknar den 16/12 för att inte krocka med julen). Verksamheten upptas igen i januari och då hoppas vi att det kommer många förbi och tecknar.

Men, men men, för det är ett litet men. Ingen lycka varar evigt. Penseln har inte ekonomi till att avlöna Raija, även om hon nöjer sig med ett mycket blygsamt arvode. Förra året sökte vi och fick – 5000 kr av kommunen i modellpengar. Nu har Cecilia Gustavsson och jag beslutat att söka både modellpengar och pengar till att avlöna Raija. Penseln blir ju en helt annan förening om vi har henne som undervisare. Så jag upprepar: håll tummarna alle man för att vi får bidrag i år också.