Så blev vi färdiga med Ehrenström. Det känns lite tomt för vi har arbetat på projektet i nästan två år. Och vi arbetade så hårt att det till slut kändes som om man aldrig mer skulle våga sig på något nytt teaterprojekt.

Men efter ett par veckor börjar det kännas tomt att inte ha några att bolla händelseförlopp och repliker med. Därför har vi startat en ny manusgrupp, där vi kommer försöka att sticka ihop ett manus.

Vi har startat med att jag försöker förmedla mina erfarenheter av att skriva och vad man ska tänka på när man stickar ihop en berättelse. Eftersom jag just i dagarna håller på och arbetar på slutet av min roman är ämnet högst aktuellt för mig.

Hur tätt  ska man redogöra för maskerna i den väv som utgör rollkaraktärernas personlighet och deras drivkrafter? En spännande fråga, där jag inte känner något annat svar än att arbeta fram scen efter scen för att sedan i efterhand avgöra om det var för mycket eller för litet.

Det är en mycket långsam process och utan tvivel arbetar professionella ”skrivmakare” mycket effektivare. Men själv känner jag inte till någon annan metod som fungerar om den nu gör det. Det får väl visa sig.